Nedan beskrivs de vanligaste mätmetoder för gasdetektering som används i instrument. Observera att det är inte bara mätmetoder som man skall ta hänsyn till utan även placering av fasta detektorer så att man finner den mest representativa gaskoncentrationen och i vilken miljö man skall mäta.
Katalytisk förbränning (brännbara gaser)
Denna mätmetod för gasdetektering bygger på att den brännbara gasen förbränns på en upphettad tråd som är specialbehandlad. När gasen förbränns blir tråden ännu varmare och resistansen ändras. Resistansförändringen detekteras i en elektrisk krets och visas på en skala.
Egenskaper
- Reagerar på alla brännbara gaser.
- Ger bara ”rätt” mätvärde för en specifik brännbar gas.
- Endast användbar upp till 100 %LEL.
Elektrokemisk cell (oxygen och många giftiga gaser)
Den elektrokemiska cellen för syrehalt består av en anod och en katod, som ligger i ett elektrolytiskt bad. En elektrisk spänning genereras så länge det finns oxygen närvarande. Spänningen från sensorn är proportionellmot halten oxygen.
Egenskaper
- Mätcellen görs selektiv för att bara mäta en speciell gas, genom att välja rätt elektrolyt och elektrodmaterial.
- Har en specifik livslängd (jämför med ett batteri).
NDIR (Infraröd mätning)
Denna mätmetod för gasdetektering (IR) bygger på absorptionen av infraröd strålning vid specifika våglängder när den passerar genom en mängd gas. Vanligtvis mäter två infraröda ljuskällor och en IR-ljus detektor intensiteten vid två olika våglängder, en vid absorption och en utanför absorption.
Om en gas finns mellan källan och detektorn, minskas mängden strålning som faller på detektorn. Koncentrationen bestäms genom att jämföra de relativa värdena mellan de två våglängderna. Detta kallas dual beam IR detektor.
Egenskaper
- Lång livslängd.
- Fungerar utan att oxygen är närvarande.
- Högre inköpskostnad.
LEL och UEL
LEL = undre explosionsgräns, det vill säga den koncentration av en brandfarlig gas i luft under vilken gasblandningen inte kan antändas.
UEL = övre explosionsgräns, det vill säga den koncentration av en brandfarlig gas i luft över vilken gasblandningen inte kan antändas.