F.A.Q

Kalibrering av gasvarnare skall följa instrumenttillverkarens rekommendation. De flesta förordar 6 månaders intervall. Kontrollera även om Ni har regler om tätare intervall på er arbetsplats.

Eftersom gasvarningsinstruments fulla funktionalitet inte kan kontrolleras på annat sätt än att de utsätts för gasen den ska larma för, bör man helst göra en enkel funktionskontroll innan varje arbetspass man behöver instrumentet.

I de flesta fall är det bäst att ha den i andningszonen det vill säga i närheten av mun och näsa. Till exempel utanpå bröstfickan eller på axeln. Tanken med det är att instrumentet ska känna av samma luft som du andas in. En annan fördel är att man lättare ser blinkljuset och hör larmet när instrumentet reagerar på farliga ämnen i luften.

Fördelen är att du kan kontrollera miljön innan du går in i ett utrymme där det kan finnas farliga gaser. I många fall hinner man andas in små mängder gas innan instrumentet reagerat och du tagit dig tillbaka till frisk luft.

Ingen! Det är olika namn på samma gas.

Koloxid CO (eller kolmonoxid) kommer från bland annat avgaser. Koldioxid CO2 Finns bland annat i utandningsluften från människor och djur.

Svårt att säga exakt men oftast följer den luftströmmen i omgivningen (ventilation eller blåst). Är det en mycket tung gas dröjer den sig kvar längre i marknivå och så småningom blandar sig den och späds ut i luften.

Luft är en blandning av en mängd olika gaser som är färglösa och luktfria. De helt dominerande gaserna i luft är kväve (N2) och syre (O2). Den gas i luftblandningen människan är direkt beroende av för att överleva är syre.

När inte oxygen finns i omgivande luft, en katalytisk mätcell kräver oxygen för att kunna mäta. Exempel kan vara i inertade utrymmen som exempelvis i en del tankbåtar.

När inte oxygen finns i omgivande luft, en katalytisk mätcell kräver oxygen för att kunna mäta. Exempel kan vara i inertade utrymmen som exempelvis i en del tankbåtar.

Var får jag reda på vilka hygieniska gränsvärden som gäller i min arbetsmiljö?

Svar: För alla riskkällor som har ett hygieniskt gränsvärde ska arbetsgivaren bedöma om halten i luften är godtagbar och dokumentera bedömningen. Gränsvärdena finns att läsa om på arbetsmiljöverkets hemsida: hygieniska-gransvarden-afs-2015-7.pdf

En gasdetektor fungerar genom att analysera luften för närvaro av specifika gaser. När en förutbestämd nivå av en gas upptäcks skickar detektorn en varning via ljud, ljus eller anslutna system. Sensorn i detektorn reagerar på kemiska, elektriska eller optiska förändringar beroende på vilken typ av gas som övervakas.

Gasdetektorer använder sensorer som reagerar på kemiska eller fysiska förändringar i luften. Exempelvis kan katalytiska sensorer detektera brännbara gaser, medan elektro-kemiska sensorer mäter giftiga gaser. Optiska sensorer används ofta för att mäta koncentrationer av gaser i realtid.

Ett gaslarm avger ofta ett högt och ihållande ljud som kan liknas vid en varningssirén. Vissa modeller har också blinkande ljus eller vibrationer för att uppmärksamma på fara.

Täckningsområdet för en rökdetektor varierar beroende på modell och miljö. Generellt täcker en rökdetektor ett område på 20–50 kvadratmeter i inomhusmiljö. För mer exakta rekommendationer bör du följa tillverkarens specifikationer och nationella säkerhetsregler.

Ja, moderna gasdetektorer är mycket pålitliga när de används och underhålls korrekt. Regelbunden kalibrering och testning är viktigt för att säkerställa deras funktionalitet och noggrannhet.

Placeringen beror på typen av gas som ska detekteras:

• För lätta gaser som stiger, exempelvis metan, placeras detektorn nära taket.
• För tyngre gaser som sjunker, exempelvis propan, placeras detektorn nära golvet.
• Det är också viktigt att placera detektorer nära potentiella läckagekällor, som rörledningar eller gasdrivna apparater.